Hemma hos Helena

Nu är det bara 12 timmar tills flyget lyfter från Shanghai. Det är helt otroligt hur fort vårt år här i denna otroliga stad har gått, och nu väntar nästa kapitel i våra liv. Ett liv med jobb, dagis, familjeliv och vänner - allt i ett snabbt tempo.

Idag har vi packat hela dagen och nu på kvällen bjöd vi med Jane (vår ayi) och David (vår chaufför) på middag. Det blev ett ledsamt farväl av Jane, och vi kommer sakna henne så otroligt mycket. Jag har verkligen ansträngt mig för att försöka hitta en ny familj för henne att jobba för och nästa vecka börjar hon jobba för min kompis Malin, där hon kommer ta hand om hennes 15-månader gamla dotter Alicia. Jag hoppas och tror att det kommer gå jättebra!

De senaste tre veckorna har gått i ett hektiskt tempo, där jag shoppat som jag aldrig gjort förr. Det har bland annat beställts en soffa, handlats gardiner, sytts upp kläder, handlats smycken och gjorts ett antal besök på fake-marknaden. Jag har även passat på att lyxa till det med ansiktsbehandling, massage, manikyr och pedikyr - saker som kostar skjortan i Sverige (och därför sällan eller aldrig görs därhemma) men som är billigt här.

Jag har inte skrivit så mycket om vad som kommer hända i Sverige för oss, men båda tjejerna har fått platser på Bränningestrands förskola vilken är samma som Frida gick innan vi åkte till Kina. Jag har fått en ny tjänst inom Scania Networks som Application Manager för ett Business Intelligens system som används på Scanias återförsäljare i världen. Det är samma roll jag hade innan min mammaledighet, men det är för mig ett nytt system och jag kommer få nya kollegor (även om min gamla grupp sitter i samma kontorslandskap). Jag ser fram emot att börja jobba och jag tror jag kommer trivas!!

Sven kommer flyga hem med oss till Sverige eftersom han har möten i mitten av veckan, men sen flyger han tillbaka till Shanghai för att avsluta sitt arbete och ordna med de slutgiltiga flyttbestyren innan han flyger hem för gott den 8 april. 

Det ska bli jätteskönt att komma hem, för vi längtar efter familj, vänner och vårt älskade hus men det är samtidigt lite vemodigt att lämna allt och alla här borta. Skillnaden mot att lämna Sverige är att mycket (dock inte allt - det är vi mycket medvetna om) är som det var innan, medan det vi lämnar nu kommer vi aldrig uppleva igen och många människor kommer vi aldrig mer träffa. Dock är vi glada över vårt beslut att åka hem och vi är definitivt redo!

Klart slut från Shanghai!
Kram!

Jag har inte skrivit så mycket i bloggen om att vi ska flytta hem, men det ska vi iallafall göra! Vi förhandlade om förlängning av kontraktet och blev erbjudna att stanna i ytterligare 8 månader, men jag känner att jag vill hem. Det var en jättejobbig period i december när Sven först var hemma och hade möten om detta ämne och när han sedan kom tillbaka till Shanghai insåg jag att jag faktiskt inte VILL stanna. Det har varit ett fantastiskt år och skulle aldrig vilja haft detta äventyr ogjort, men jag saknar livet i Sverige. Jag inser att det kommer bli tufft när vi kommer hem till vardagen och att båda ska jobba heltid, men det är det livet vi valde när vi skaffade barn och detta året ser jag som en parantes som möjliggjort att vi fått pausa i "småbarns-års-stressandet".

Om jag ska beskriva hur livet varit här i punktform, vad som varit bra och mindre bra, så ser det ut ungefär såhär (från min ståndpunkt):

Minus:
- Trafiken: det är sådan kaos så man knappt fattar det. Det är bilar överallt och kineser kör som galningar.
- Miljön: luftkvalitéen är så otroligt dålig. Jag hängde ut våra täcken på balkongen i en timme och när jag tog in dem så stank de av avgaser. Det gör jag inte om...
- Frihetsinskänkningen av att inte få köra bil: visst låter det lyxigt att ha egen chaufför, men sanningen är att mellan april och augusti körde David Sven till Suzhou fyra dagar i veckan och jag fick alltid planera in allt som krävde bil till fredagarna. Efter august har jag haft tillgång till David måndagar och onsdagar och vissa fredagar, men jag saknar känslan av att få bestämma själv när jag vill åka utan att behöva planera.
- Det sociala livet: i Sverige hade vi ett mer spontant socialt liv tillsammans med vänner i vårt grannskap. Här ska det planeras in aktiviteter och det har slutat i att vi på helgerna oftast hittat på saker bara vi i familjen. Jag har träffat jättetrevliga svenska mammor och haft fina dagar tillsammans med dem, vilket jag är jätteglad över, och visst har vi varit på flera familjesammankomster, men det blir inte lika mycket som i Sverige.
- De ohyffsade människorna: kineser är inte trevliga. De tränger sig, spottar på gatan stup i kvarten och rapar högt i hissen. De är så många och de kan inte tänka kreativt. Det låter kritiskt, jag vet, men jag tror alla som bott i Kina förstår vad jag menar. När man får en relation till en kines, oavsett om det är en kompis eller dörrvakten i huset, så blir de dock annorlunda mot dig som individ, men "massan" forstätter oavbrutet sitt rapande och trängande.
- Hålen i golven: jag lämnar härmed detta ämne.
- Saknaden av livet i Sverige: jag tror att framför allt Frida och jag saknat livet, vänner och familj därhemma. Agnes är för liten för att minnas och för henne är Kina hemma, och Sven har styrkan att leva i nuet, så de har berörts mindre.

Plus:
- Tid tillsammans: Sven-Erik har såklart jobbat mycket under vår tid i Kina. Han åker hemifrån 6.45 och kommer hem oftast runt 18.30 (och med telefonmöten på kvällstid ibland), så på vardagarna har han inte haft jättemycket tid tillsammans med tjejerna. Helgerna däremot har varit jättebra! Vi har inte behövt lägga någon som helst tid på hushållsarbete, utan bara kunnat vara tillsammans! Jag har haft så otroligt mycket mer tid tillsammans med tjejerna än vad jag skulle haft i Sverige.
- Personlig utveckling: jag har lärt känna mig själv på ett helt annat sätt än innan och känner att jag verkligen vuxit. Jag tar för mig mer, ber inte alltid om ursäkt och kan ta konflikter. En stor anledning till att jag vill åka hem är för att jag saknar att jobba, för som hemmafru känner jag att jag inte levererar något och det har satt sina spår på självförtroendet i perioder, men å andra sidan har min självkänsla blivit bättre. Frida har utvecklat sin engelska jättebra och Agnes lika så. Det är dock svårt för mig att avgöra vilka områden de utveckats mer/mindre än sina svenska kompisar (pga det miljöombyte de gått igenom), men det kommer bli spännande att se när vi kommer hem om det är vissa bitar som våra barn helt missat... Jag vet dock att barn är otroligt lättanpassade, så jag tror att de kommer anpassa sig snabbt så fort de börjar på dagis.  
- Servicen: jag har inte dammsugit eller strykit tvätt på över 10 månader. Fattar ni? Vår hemhjälp Jane är en fantastisk människa (den jag kommer sakna mest av allt när vi åker hem, främst som person men även för det hon gjorde för oss) och den relation hon fått med framför allt Agnes är så underbar. Det är trevligt (dock ovant i början) att bli kallad "madam" av vår chaufför och servicepersonal runt omkring en, och när vi västerlänningar går på (bra) resturanger så blir vi rejält uppassade och man känner sig speciell.
- Kulturen: jag är så oerhört glad över att fått chansen att leva i detta otroliga land! Att ha bott här så länge att jag inte längre reagerar över trafiken eller spottloskorna, utan ser det som min vardag. Att lyckas beställa gardiner av en kvinna som inte kan ett ord engeska (och de få ord jag kan på mandarin hjälpte inte i detta ärende) var en jätterolig upplevelse! Att få pruta på fakemarknaden! Att få äta fantastisk god mat! Att se min dotter vräka i sig kinamat och nästan rata spagetti och köttfärssåsen. Allt!
- Resorna: Vi har varit i Suzhou och Hangzhou på långweekends. Vi åkte till Peking och såg bland annat muren, vilket kommer vara ett av mina käraste minnen i livet. Vi fick åka på sol-och-bad-semester till Thailand. Vi har besökt massor av ställen i och utanför Shanghai. Om vi inte fått denna chansen är det inte ens säkert att jag någonsin besökt Kina och nu har jag fått uppleva allt detta!
- Människorna: vi har träffat jättefina människor, både västerländska kompisar i liknade situation som vi och som gjort hela upplevelsen mer behaglig, kinesiska kompisar som berikat våra liv med nya insikter och totala främlingar som ändå gett en känsla av att jag och min familj är så oerhört lyckligt lottade. Vi har allt! Vi har varandra, vi har hälsan och vi har tryggheten. Allt annat är världsligt.

Jag inser att jag har börjat summera min vistelse här och det tror jag är jätteviktigt för att kunna ta nästa steg. Jag har också börjat avsluta allt det där "världsliga", vilket kan beskrivas med ett ord - shopping. Jag säger bara: kreditkortet glöder :) Mer om detta senare.

Dåligt med inlägg, jag vet! Sista veckorna kan summeras med följande:

- Jag har börjat jobba lite smått. Superkul! Min kollega Stefan var här en vecka för att dra igång ett implemenationsprojekt och då var jag på Scanias kontor fyra dagar i rad. Min hjärna (och hjärta) skriker efter stimulans och ett deltidsuppdrag passar så himla bra just nu!
- Besök av vår vän/granne Linda som var här på jobb och som sov över hos oss två nätter. Det var så roligt att höra om livet därhemma, men jag tror det triggade en "längta-hem-gen" för de två efterföljande veckorna har jag känt mig lite låg, men nu har det vänt!
- Besök av min före detta kollega Jonas som rest runt i Kina i två veckor för att besöka kompisar. Han var bara här på en middag, men det var så roligt att träffa honom.
- Kalas-planering för min älskade dotter som fyller 4 år om några dagar. Hon har velat fram och tillbaka om hon skulle ha kalas eller bara födelsedagsfika, men till slut kom vi fram till att det blir ett kalas. Och många ungar blir det som kommer hit på söndag....
- Och det roligaste av allt: resan med stort R är bokad! I januari/februari åker vi under knappa 2 veckor till Thailand för att bo 6 nätter i Surin och 6 nätter i Kata på detta helt fantastiska hotell! I can't wait...

Söndagen inleddes med lite shopping i köpcentret som hotellet låg i. Tjejerna behövde lite nya kläder och Frida börjar bli väldigt bestämd med vad hon vill sätta på sig, så hon fick välja några plagg själv. Hon var speciellt nöjd med sin randiga klänning (den är längre i verkligheten) och sin vita kortärmade kofta.



Vid lunchtid hade vi stämt träff med Svens kollega Michael (Higer-anställd), som jobbar i Suzhou men som har sin familj i Peking. Han är kines men har bott i Kanada i många år, och lustigt nog växte han upp bara några kvarter från vårt hotell. Han tog med oss till en "hot pot"-resturang och det var fantastiskt gott! Hot pot liknar fondue, där man har en kastrull med varm buljong i mitten av bordet och sen kokar man kött, fisk och grönsaker i den. Michael berättade att gatan resturangen låg på var full av sådana resturanger tidigare men när man byggde ut gatan och rev gamla byggnader så blev endast denna resturang kvar. 

  

På eftermiddagen gjorde vi ett (av barnen mycket efterlängtat) besök i hotellets pool. Det låg en lapp på hotellrummet att "hygienavdelningen" på hotellet infört badmössekrav, så det var bara för familjen Gustafsson att dra på sig var sin lånemössa :)




På måndagen hade vi bokat guide och chaufför igen och den här gången stod besök på Sommarpalatset, Tempel of Heaven och Förbjudna staden på agendan. Sommarpalatset var fantastiskt vackert där det låg invid en sjö, inspirerad av West Lake i Hangzhou (som vi besökte i somras).



Kejsarinnan led av sjösjuka, men gillade båtliv i övrigt, så då byggdes en båt åt henne i sten. Det nedersta kortet visar en 720 meter lång paviljong (vet inte om det är rätt ord) för kejsarinnan så att hon inte skulle få sol eller regn på sig och taket var dekorerat med vackra målningar. Det känns som den där kejsarinnan var ganska high maintenance...

Efter sommarpalatset hade vår guide Amanda ordnat ett besök på en pärl-affär. Det var jätteroligt att se hur de öppnade odlade sötvattenostron som var fulla med pärlor! Det negativa med sådana "överraskningsaktiviteter" är att man får känslan av att man måste handla en massa för annars blir de besvikna och eftersom det är mycket billigare i Shanghai så avstod jag såklart - men med en obekvämskänsla jag inte gillar. Tjejerna blev mycket populära bland tjejerna som jobbade där och det fotades friskt med allas mobilkameror.



Nästa stop var Temple of Heaven, en helt fantastisk byggnad!



Efter en god, men alltför sen lunch så åkte vi till Förbjudna staden. Jag hade stora förhoppningar, men på grund av att vi inte tog med oss barnvagnen in så kändes det som vi hastade oss igenom detta enormt stora område. Vi var alla ganska trötta och det blev ju inte bättre av att bära åtminstone ett barn.

Om jag kommer till Peking igen så kommer jag vilja lägga mer tid här! Det finns 9999,5 rum i Förbjudna staden och det är för att det tydligen ska finnas 10000 rum i himmelen och kejsaren ville ha lika många rum i sitt palats men vågade inte riskera att göra gudarna arga så det blev ett halvt rum mindre.



Innan hemfärden på tisdagen så intogs pekinganka på en känd resturang i centrala Peking. Både jag och Sven gillar Pekinganka och det kändes speciellt att äta det just här. Men smakar det så kostar det, nämligen 900 pix och då åt barnen gratis... Vi hade bokat bord innan, vilket var tur, för det var säkert 100 personer som köade för att komma in på resturangen. Kolla förresten in sparrisen på bilden nedan som Agnes kastar rakt över bordet. Inte mycket till bordsskick där inte... 




Vi är jättenöjda med resan och alla i familjen gillade Peking som stad. Två mornar i rad har Frida bett David köra till Peking istället för till dagis, så jag tolkar det som att hon trivdes där...